Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

   
                 

Shetland Sheepdog historia

 

 

Shetland Sheedog 1915.

 

Sheltien eller shetland sheepdog som den egentligen kallas, kommer ursprungligen från Shetlandsöarna.

Ursprunget till rasen är vallhundar och gårdshundar på Shetlandsöarna. Dessa antas ha haft släktskap med isländsk fårhund och norsk buhund som kom med inbyggare under det norska styret (1194-1468) och med fiskare även senare. Den traditionella benämningen toonie dogs kommer av norskans tun. Enligt en annan teori som är kopplad till shetlandsponnyn och shetlandsfåret och att dvärgväxt uppkommer på isolerade öar, så skall shetlandshundarna redan från början ha varit en dvärgvariant av skotska fårhundar, närmast motsvarande oförädlade border collies.

Shetlandsöarna ligger norr om Skottland och 300 km väster om Norge.

De första spåren av jordbrukare på Shetlandsöarna är från 4500 f kr. Redan då levde man i välorganiserade samhällen. Det finns en del lämningar av tidiga bosättningar bl a i Jarlshof. Förutom jordbruk ägnade man sig även åt fiske och fårskötsel. Troligtvis hade använde man redan då hundar som hjälp på gården.

 

Vikingaperioden

På 700-talet e kr började vikingarna kolonisera Shetlandsöarna ( och Orkney). Norge var överbefolkat och bönder sökte sig till nya områden. På 800-talet tog nordbornas emigration fart och under 600 år var Shetlandsöarna en del av det norska väldet.

Den nordiska kulturen infördes alltså och påverkan märks även idag (ortsnamn, seder).

På 1400-talet pantsatte Norge Shetland och Orkney och då man inte lyckades lösa ut öarna deklarerade Skottland 1471 att de var en del av Skottland. Norsk lag gällde dock på Shetlandsöarna fram till 1600-talets början.

Sheltien härstammar från hundar som infördes av främst norrmännen. Det var den norska buhunden och olika typer av spetsar. Shetlandsöarna besöktes då och då av främmande fartyg och man tror att skeppshundar från europeiska fastlandet och från ex Island har påverkat rasen. Det finns berättelser om att en engelsk King Charles Spaniel semestrat på Shetlandsöarna och lämnat spår i form av den tan-färg som finns hos en del shelties.

 

Shelti fårn 1920 talet

 

Vad användes sheltien till?

Shetlandshunden var en arbetande hund. Invånarna på Shetlandsöarna var småbrukare som livnärde sig på fiske, jordbruk och får. Man behövde en hund som vaktade grönsakslandet och fåren, och som larmade om objudna gäster kom. Så sheltien var ursprungligen både vakt- och vallhund.

Under 1800-talet bedrev man intensiv fårskötsel på Shetlandsöarna och då korsades skotska fårhundar med den ursprungliga shetlandshunden och sheltiens vallinstinkter ökade och utseendet ändrades. Sheltien blev en minicollie. Collie var vid denna tid en benämning på en skotsk vallhund. Mot slutet av 1800-talet förde shetländska fiskare samt anställda vid Royal Navy som var stationerade på öarna med sig hundar till fastlandet som extrainkomst. För att öka hundarnas attraktionskraft skall dessa ha korsats med dvärgspaniel och dvärgspets. Omkring 1900 blev rasen upptäckt av brittiska uppfödare under namnet Shetland Collies. 1906 visades de i dvärghundsgruppen på Cruft's i London och skall då ha varit en brokig skara hundar. Samma år bildades en rasklubb i Lerwick på Shetlandsöarna. 1909 bildades den skotska rasklubben och 1914 den engelska varvid namnet bestämdes till Shetland Sheepdog. Rasstandard skrevs och rasen blev godkänd av brittiska kennelklubben the Kennel Club. Det var under denna process som inkorsning av collie skedde i syfte att göra rasen till en miniatyrvariant av denna, tilltalande för utställningsintresserade. Fortfarande kan det födas valpar som visar spetskaraktär.

 

Klimat

Shetlandsöarna ligger i norra Atlanten och har ett hårt klimat. Under höst och vinter regnar/snöar och blåser det otroligt mycket. Shetlandshunden utvecklade egenskaper som gjorde att den kunde tåla detta klimat. Den utvecklade en päls som skyddar mot hårt väder och vind, och var ganska liten, lägre än dagens standard och lite kraftigare.

Bilden är från Wikimedia Common)

Det sägs att både djur och människor som bor i områden med hårt klimat ofta är småväxta. Shetlandsponnyn är en liten och härdig häst som utvecklades på Shetlandsöarna. Även shetlandsfåren var småväxta och härdiga.

 

Kärt barn har många namn…

Sheltien har haft flera olika namn. På Shetlansöarna har den har kallats Toonie Dog (toon = gård), Peerie Dog, Shetland Collie och slutligen Shetland Sheepdog.

I slutet av 1800-talet deltog shelties vid utställningar på Shetlandsöarna, och i början av 1900-talet ökade intresset av att föda upp dem. Engelska sjömän som besökte Shetlandsöarna började köpa med de små vackra hundarna hem till sina familjer.

1906 visades sheltien för första gången på Crufts, då som en miniatyrcollie.

1908 startade skotten James Loggie den första rasklubben, the Shetland Collie Club, i Lerwick. En pionjär, Miss Day Currie beskrev den 1908 på en utställning i Glasgow som ”små blandraser mellan 25 och 30 cm höga”.

1914 hade namnet bytts till Shetland Sheepdog p g a kritik från uppfödare av den större collien. Sheltien hade då existerat i århundraden skild från collien, och hade en egen historia.

The American Kennel Club registrerade den första shetltien 1911, och the American Shetland Sheepdog Association bildades 1929. Första sheltieutställningen i USA hölls 1933.

Vilken är sheltiens bästa storlek, typ och kroppsbyggnad? Detta har diskuterats av de olika sheltieklubbarna, och det skiljer idag på flera punkter mellan amerikansk och engelsk standard. Standarden har också ändrats flera gånger under årens lopp. Särskilt har man diskuterat sheltiens storlek. I början angav standarden en lägre sheltie.

 

Sheltis från 1932

 

Sheltien i Sverige

Den första sheltien (en hane) importerades till Sverige 1930. Året därefter importerades två tikar. Redan 1932 ställdes nio shelties ut, och intresset för sheltien ökade successivt särskilt efter andra världskriget. I slutet av 1960-talet fanns ca 700 shelties registrerade.

1967 bildades Svenska Sheltieringen som inofficiell rasklubb under Svenska Sällskaps- och Dvärghundsklubben. Första numret av Sheltiebladet gavs ut.

Antalet registreringar ökade till över 1000 vid 1970-talets början, för att sedan minska på 1980-talet till som lägst ca 650.

1981 godkändes Svenska Sheltieringen som specialklubb av SKK:s Centralstyrelse och ändrade namnet till Svenska Shetland Sheepdog Klubben.

2012 registrerades 948 shelties, och var då den elfte vanligaste rasen i Sverige.

 

Storlek

Den ideala mankhöjden hos shetland sheepdog ska vara 37 centimeter för hanhundar och 35,5 centimeter för tikar. Avvikelser med mer än +/- 2,5 centimeter är absolut inte önskvärt. Det är vanligare att mankhöjden ligger på den övre storleksgränsen än den undre. Sheltien väger runt 5-14 kg.

 

Färger

Sobel: Färgen får vara ren eller skuggad i alla nyanser från blekt guldfärgad till mörkt mahognyfärgad, men nyansen i sig skall vara djup. Vargsobel (sobelfärg med grått inslag) och rent grå färg är inte önskvärt. Vita tecken förekommer alltid.

 

 

Trefärgad: Svart med vita och bruna (tanfärgade) tecken. Intensivt svart på kroppen. Varmt tanfärgade tecken föredras.

Blue merle: Klar silverblå färg med stänk och marmorering i svart. Finns både med och utan tantecken. Stora svarta fläckar, skiffer- eller rostfärgade skiftningar i täckhår eller underull är absolut inte önskvärt. Helhetsintrycket måste vara blått.


Svart & vit: Svart med vita tecken.

Svart med tantecken: Samma färg som trefärgad, men utan vita tecken. Den här färgvarianten har inte funnits på väldigt länge. Man kan nog faktiskt räkna den som utdöd.

Vita tecken: Vita tecken får finnas hos alla färgvarianter utom svart med tantecken. De vita tecknen får finnas som bläs, halsring, på bröst och krås, på benen och på svansspetsen. Alla eller några av dessa vita tecken är önskvärda (utom hos svart och tan-tecknade hundar). Avsaknad av vita tecken skall dock inte betraktas som fel. Vita fläckar på kroppen är absolut inte önskvärt.

 

Egenskaper

Sheltien är sund, aktiv, alert, vänlig, nyfiken och intelligent (den passar väldigt bra till agility). Den kan, och får, vara reserverad gentemot främmande människor men mot sin ägare är den tillgiven och uppmärksam. Den ska aldrig uppträda nervöst. 


 

 

 

 

 

 

n

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.